Vinter på alvaret. Efter höstens klafsande uppskattas den frusna marken, som gör det lätt att vandra. Men kylan medför att pauserna blir få. Inte ens när jag upptäcker en iordningställd sittplats tar jag rast. Jag fotograferar kalkstensflisorna intill flyttblocket, även om konstruktioner som denna är vanliga över hela alvaret. Forna tiders fårvaktare som gjorde det bekvämt för sig. Men så skymtar något under stenen. En vattenflaska av äldre modell, i aluminium. Korken är borta, vilket kan vara anledningen till att flaskan lämnats kvar. Av markägaren, eller kanske av en jägare. Eller en murläggare. Men av fårvaktare? Jag funderar ett tag. Chansen att den skulle vara från 1800-talet är väldigt liten, men kanske ändå… Vem vet. Jag börjar gå igen, inte minst för att få upp värmen. Väl hemma lägger jag ut fyndet på sociala medier. Två olika källor svarar att det är armens vattenflaska. En av dem minns den från lumpen i Växjö 1961. Så var det med den saken. Jag funderar istället på varför man alltid lockas att tro att fynd är äldre än vad de egentligen är.
